Jag vet inte riktigt vad som händer, men livet ser så annorlunda ut nu än det gjorde för två år sen. Det blir aldrig detsamma igen, på gott och ont. Sånt jag tidigare haft problem med fins knappast, och jag vet inte. På något sätt mår jag bara bra. Det är lite skrämmande. Jag behöver lite tid till att skriva brev, och jag behöver något att skriva i det. Kanske mat? Jag ska snart gå och handla. Eller om jag ska ta itu med detdär projektet jag har liggande, eller ordna så att någon hyr ut mitt rum i Uppsala. Jag måste göra mig av med det.. Livet känns närmare än någonsin denna våren. Det är kallt i skuggan, men varmt i solen. Om man är stilla tillräckligt länge.