Efter en veckas halvdövhet hör jag på nytt i vänster öra, och ljuden går nästan att ta på.

Jag hälsar på folk och pratar kök, eller bygg, eller att göra saker, sådär - själv. Det verkar som att jag kan bli av med datorn som strulat i ett halvår och jag blir sysselsatt med att hitta en ny. Jag får välja te och vill inte välja. Eller. Ibland vill man det - mellan saker som det faktiskt är skillnad på (som tesmak). I övrigt kan väl allt vara bra? Vad är poängen med dåliga saker och meningslösa val? Jag är så urbota less på att sånt tar upp ens liv.

Jag har börjat bli trött på kvällen. Inte av mörkret utan av att jag inte verkar göra något på kvällarna längre. Produktivt. Eller tar jag mig inte ork, tid, kraft, mod till att göra saker jag egentligen vill. Eller.

Skillnaden mellan konstnärer och andra är att de förra gör något av alla saker som far genom huvudet.