Tjufem minuter över fem
igen. Igen vill jag iväg från Götet och drömmer om att sitta bakom flötet vid en fiskesjö. Det har varit en trött dag. Jag är fortfarande inte fri från förkylningen från den 19:e. Tillvaron blir töckenartad, och det är svårt att riktigt greppa den nya situationen jag är i. Med nytt hem, ny skola, nya sociala relationer och inställningar.
Som vanligt har jag knappt tid med något jag önskar jag kunde göra. Igår hann jag faktiskt spela på fiolen lite. Det lät lite hemskt, men bara lite. Jag tror jag ska få rutin på det, och förlägga plugget till kvällen några gånger i veckan så jag kan spela på dagtid. Överlag behöver jag få fason på hur jag planerar in saker, så jag får tid till det jag vill. Jag vill.
Det är bra.
Jag vill tillochmed plugga, haha. Idag gjorde jag variation på en verkansintegral med en lagrangian i hindenburgklassen, och det kändes rätt okej. Trots att jag är så trött och sitter och sniffar. Och jag har en ny bra bok med algebraisk topologi kopplad till fysik. Bara smaka på de orden. Stundvis lite handviftig, men oftast helt fantastisk. Den hinner jag läsa på kvällen innan jag släcker lampan, på spårvagnen och när jag väntar på densamma.
Jag har köpt ett par kängor i storleken nog strax under den mina fötter har. Jag tänker att det nog ger sig om ett tag, och tvingar mig att bara ha dem varannan dag. Annars hade jag nog bara gått och gått, man blir tokig av allt spårvagnsåkande och den här hösten är den vackraste jag sett på väldigt länge. Härnere iallafall. Men de senaste dagarna har varit så molnfria att frosten faktiskt bitit om mornarna, och kvällarna känts som vintern vore här.
Ikväll har jag bläddrat i häften jag fått av Anjelica om övningar man kan köra i ungdomsgrupper. Tanken är att jag ska komma på något bra att köra med killgruppen på vänsterhelgen, och även något att presentera på den utbildningsdag vi kommer ha längre fram. Det går sådär. Jag ska nog ta med dem på tåget imorrn när vi far till Örebro på maskulinitetskonferensen.
Årepolska har gått runt några gånger nu.
Ikväll vill jag dansa. En långsam polska, och bara samförstås. Jag är glad att jag har mitt svårmod. Det känns som hemma.
Som vanligt har jag knappt tid med något jag önskar jag kunde göra. Igår hann jag faktiskt spela på fiolen lite. Det lät lite hemskt, men bara lite. Jag tror jag ska få rutin på det, och förlägga plugget till kvällen några gånger i veckan så jag kan spela på dagtid. Överlag behöver jag få fason på hur jag planerar in saker, så jag får tid till det jag vill. Jag vill.
Det är bra.
Jag vill tillochmed plugga, haha. Idag gjorde jag variation på en verkansintegral med en lagrangian i hindenburgklassen, och det kändes rätt okej. Trots att jag är så trött och sitter och sniffar. Och jag har en ny bra bok med algebraisk topologi kopplad till fysik. Bara smaka på de orden. Stundvis lite handviftig, men oftast helt fantastisk. Den hinner jag läsa på kvällen innan jag släcker lampan, på spårvagnen och när jag väntar på densamma.
Jag har köpt ett par kängor i storleken nog strax under den mina fötter har. Jag tänker att det nog ger sig om ett tag, och tvingar mig att bara ha dem varannan dag. Annars hade jag nog bara gått och gått, man blir tokig av allt spårvagnsåkande och den här hösten är den vackraste jag sett på väldigt länge. Härnere iallafall. Men de senaste dagarna har varit så molnfria att frosten faktiskt bitit om mornarna, och kvällarna känts som vintern vore här.
Ikväll har jag bläddrat i häften jag fått av Anjelica om övningar man kan köra i ungdomsgrupper. Tanken är att jag ska komma på något bra att köra med killgruppen på vänsterhelgen, och även något att presentera på den utbildningsdag vi kommer ha längre fram. Det går sådär. Jag ska nog ta med dem på tåget imorrn när vi far till Örebro på maskulinitetskonferensen.
Årepolska har gått runt några gånger nu.
Ikväll vill jag dansa. En långsam polska, och bara samförstås. Jag är glad att jag har mitt svårmod. Det känns som hemma.
