Himlen är blå. En ensam svala flyger upp, in över Ramberget. Jag känner mig hämmad på något vis. Det är inte bara att jag måste ägna all ledig tid till mitt skrivande. Det är något annat. Jag tror jag känner mig för bestämd, inplanerad, utstakad. Jag kan nog inte leva mitt liv i en kalender. Jag är mer för att gå upp tidigt på morgonen för att kolla mitt schema, och gå och lägga mig igen när jag nu inte råkade börja klockan åtta. Jag saknar på ett sätt att bara sova några timmar om natten och vara zombig hela förmiddagen. Det kanske blir så till hösten. Kanske inte. Jag kanske får börja ta ut mer lån.

Jag undrar vad det blir för projekt jag tar mig an i Trönö isommar. Mor har nog en hel del på lut. Det känns roligt att kunna lägga ned mer tid och energi på det. Jag blir lite knäpp av att aldrig använda kroppen till något riktigt härnere. Nu ska jag läsa en artikel av den gode gamle Bohr om hans syn komplementaritet. Äntligen..