Mina känslor har på sista tiden oscillerat med allt snabbare tempo. Riktigt vad jag kommer fram till och när det kommer sluta har jag svårt att säga, mer än att det har gjort mig visare. Om mig själv och personer i min omgivning. Det känns som att saker händer. Det kanske är bra. Kanske inte. Samtidigt händer inte så mycket på hemtentefronten. Jag önskar jag fick bort den bromsklossen ur mitt vardagsliv. Det finns så mycket jag vill göra. Som jag känner att jag måste göra.

Igårkväll hade vi ett sjukt bra möte med klubben. Det kändes som det jag behövde den kvällen, för att bli peppad och få lite tro på sig själv. Att få fart. Ibland känner man sig väldigt retarderad. Men jag ska bli bättre på att minnas hur jag gör för att komma ur det. För då är jag faktiskt ostoppbar, och alla andra jag träffar är det också.

Vi diskuterade manlig och kvinnlig sexualitet efteråt. På ett sätt, och beroende från vilket perspektiv man ser det, är problemen att den manliga sexualiteten känns ful och, ja manlig i en dålig bemärkelse, medan den kvinnliga är tabubelagd och, ja kvinnlig i en dålig bemärkelse. I dålig bemärkelse innebär i det här fallet att det är vad som blivit resultatet av mäns förtryck av kvinnor och de könsnormer som skapats. Jag stöter fortfarande på nya exempel på hur det griper in i samhället och de sociala strukturerna. Det intressanta är hur man i praktiken gör för att förändra normerna.

Jag hörde på radion om en kultur att ringa en signal till någon när man tänkte på den. Så om man fick en signal från någon betydde det att man blivit tänkt på. Det kändes fint. Jag tror många skulle må bra av att veta hur mycket folk tänker på en. Man borde berätta mer för folk att man tycker de är bra. Varje gång du tänker något positivt om en annan människa, säg det. Jag har faktiskt tänkt på det sen ett tag tillbaka, och det gäller faktiskt att sån man är mot andra kommer de vara tillbaka. Jag tror att nu finns det fler jag vill säga bra saker till än någonsin förut.

De senaste dagarna har jag mått väldigt bra. Jag har träffat fina människor och pratat med fina människor i telefon och på andra sätt. Jag vill kanalisera det till så mycket annat än tentapluggande. Det blir, också. Studiedisciplin har jag aldrigt haft, även om det är rätt roligt också, när jag får ro. Just nu önskar jag mest av allt att jag snartare än innan är mindre ensam som bor här.

På vägen hem från Ingos fest diskuterade jag nyårslöften med två av typerna där. Jag har aldrig gett några nyårslöften tidigare, men det år kanske något som legat i luften ett tag tillbaka. Jag ska lära känna folk bättre detta året. De jag redan känner och de jag ännu inte träffat. Sen ska jag såklart lära mig spela fiol och starta ett band och skriva en novell eller två. Lära mig laga mat, kanske? Prata mat med folk. Prata andra saker än jag brukar, med folk. Och nån gång ibland, så ofta jag får, ska jag vara med dig.