Idag hämtade jag ut de tryckta rapporterna: Mitt kandidatarbete. Formatet var större än det A5 vi fått höra, så texten blev rätt stor, men det blev ändå riktigt stiligt. Speciellt tycker jag om när vänstersidan är tom, så när som på en enkel sidfot som markerar att sidan tillhör boken, så att högersidan framtonas på ett väldigt vackert vis. Märk väl mitt förord och min sammanfattning. Har ni den inte kan jag skicka ett ex om ni ber mig. Det är lite smärtsamt dock att bläddra igenom och märka stavfel och sådana missar som man hade kunnat åtgärda om man haft mer tid. Tyvärr hade jag ju väldigt lite tid precis i slutet. Det är synd att det blir så, för denna gången var det som mest intressant när jag hade som minst tid kvar. Jag har kvar en hel del böcker, som jag ska läsa mer ur isommar. Egentligen valde jag att ta med mycket mindre än jag kunnat - om jag haft mer tid. Eller, om jag tagit mig mer tid, tidigare. Men jag har lärt mig mycket under arbetets gång.

Allt tänkande på vad som är verkligt har fått mig att verifiera och förbluffas över mitt eget minne. Tänk er själva: Att ni kan förutsäga framtiden! Det är fantastiskt, inte sant, och just däri ligger minnets natur. Det är på det viset vi skapar illusionen av en kontinuerlig tid. Angående en diskussion om vetande jag hade med min syster. Vad kan man veta, det är en frågeställning jag arbetat med i rapporten - och då måste man veta vad man menar med det. Diskussionen är relevant i ett sammanhang där grupper som föraktar vetenskap (frikyrkor, intelligent design, homeopati, osv) verkar poppa upp som svampar ur jorden. Men diskussionen är relevant i en självbetraktelse också. Vad man upplever och vad det innebär.

Jag åker tåg, jag åker fel tåg och hamnar på tågstationer och skriver brev. Gamla brev jag borde skickat för länge sen och till många fler, kanske. Det känns som sommaren kommer bli sån, mycket. Det finns så mycket jag vill göra, tycka, prata om, och jag vill bara vara ensam och laga staket, och jag vill baka bröd och ta itu med fiolen igen, sy färdigt detdär korsstygnet och skaffa dendär servern till kalendariesystemet jag byggde och läsa läsa läsa och börja projekt och ta tag i dem jag försummat av allt valarbete och bli frisk ska jag nog kanske mest. Det håller jag på med, helt klart. Nu ska jag packa upp väskan innan jag sätter på potatisen. Jag har köpt dill, tillochmed. Det kommer bli fantastiskt.