Bion

Man får mycket tid att tänka härute, trots att det kan tyckas att man har saker för sig förjämnan. Mycket som görs, hela tiden, och hela tiden dyker det upp nya saker som behövs eller vills göras. Kanske är det så, att det tycks som man tänker så mycket, eftersom man har få personer att prata om det med. Min familj då, förstås, men ja, det jag tänker på är inte alltid saker som folk förstår. Oftast kanske bara någon enstaka jag känner, och litegrann.

Vi var på Trönös nattbio och såg Män som hatar kvinnor. Vad som är tydligast är såklart karaktärerna. Och vad som gör det till en bra film (bok, blablabal). Överhuvudtaget är det det som ofta gör berättelser bra - som man tycker om eller tycker är intressanta. Känslan av en person. I sammanhanget är det intressanta vad som skapas i huvudet på betraktaren, såklart.

Nu såg min inverterade binära klocka ut att visa midnatt, men när jag jämförde med den analoga såg det helt fel ut ett ögonblick, innan jag insåg att klockan var två minuter över halv. Ni som förstår förstår. Idag känner jag mig lätt, och jag känner nattens alla lukter och jag förstår precis varför jag tyckte så mycket om att vandra om nätterna när jag bodde här. Det är inte alls samma sak i en stad. Det beror så på vad man är van vid. Vad man urskiljer och känner saker om. Mina händer blir frustrerade av att vänta på att den andra blir klar i sitt tryckande. Måste göra en egen tangentbordslayout om detta ska funka någon längre tid. Jag känner mig hoppig.

Tidningen blir till, om folk skriver. Nu är jag mer säker på det jag tänkt på om den. Vad det utvecklas återstår att se. Jag saknar bollplank, bollplank. Katterna ger inte mycket till övers för sånt. Miljön är inspirerande, men inte så utvecklande av det som redan finns. Det måste vändas på på ett annat sätt. Jag ska börja ta kontakt med folk på något vis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0