Mina känslor har på sista tiden oscillerat med allt snabbare tempo. Riktigt vad jag kommer fram till och när det kommer sluta har jag svårt att säga, mer än att det har gjort mig visare. Om mig själv och personer i min omgivning. Det känns som att saker händer. Det kanske är bra. Kanske inte. Samtidigt händer inte så mycket på hemtentefronten. Jag önskar jag fick bort den bromsklossen ur mitt vardagsliv. Det finns så mycket jag vill göra. Som jag känner att jag måste göra.

Igårkväll hade vi ett sjukt bra möte med klubben. Det kändes som det jag behövde den kvällen, för att bli peppad och få lite tro på sig själv. Att få fart. Ibland känner man sig väldigt retarderad. Men jag ska bli bättre på att minnas hur jag gör för att komma ur det. För då är jag faktiskt ostoppbar, och alla andra jag träffar är det också.

Vi diskuterade manlig och kvinnlig sexualitet efteråt. På ett sätt, och beroende från vilket perspektiv man ser det, är problemen att den manliga sexualiteten känns ful och, ja manlig i en dålig bemärkelse, medan den kvinnliga är tabubelagd och, ja kvinnlig i en dålig bemärkelse. I dålig bemärkelse innebär i det här fallet att det är vad som blivit resultatet av mäns förtryck av kvinnor och de könsnormer som skapats. Jag stöter fortfarande på nya exempel på hur det griper in i samhället och de sociala strukturerna. Det intressanta är hur man i praktiken gör för att förändra normerna.