Mål

Att ha ett mål. Det kan vara dendär personen man blir så glad av att vara i närheten av, att ta sig igenom skolan, att vara snyggast på festen, att följa upp planeringen och projektet man har, att lösa det stora problemet. Har man ett mål är man på väg. På väg, hela tiden förstås. Målet är ju aldrig beständigt. Vad gör man när man hamnat där, blivit tillsammans, tagit studenten, charmat alla, rott iland projektet och fått ett fint pris. Eller vad gör man när man insett vad målet innebar, och att det inte är detsamma sett uppifrån, från toppen när man är där, vid målet. Eller att man helt enkelt inte vet, vart man ska ta vägen sen.

Kan man ha ett liv utan mål och riktning? Vad är mål och riktning, sett utifrån, på ett helt liv. Kan man prata om en riktning, annat än för stunden? Som en tangent mot ett tänkt mål. Vad innebär det att inte ha en riktning? På vägen, utan mål. Utan mål, men med en tanke om hur man tycker om att färdas. Så länge resesällskapet är rätt och utsikten vacker, gör målet detsamma. Eller det är kanske bara rationellt. Med orsak och verkan - väg och mål - som grundbult för vårt tänkande, men att i ett längre perspektiv är det olämpligt. För många okända variabler.

Vad som är visst är, att mål försvinner. Saker som förr varit viktiga är det inte längre. Byts mot mer abstrakta, svårare men enklare. Ett större perspektiv, ett mindre perspektiv. Hela livet är ett enda stort ögonblick.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Jag kan inte riktigt minnas när jag tänkte, aktivt, att nu ska jag klara av det här. Jag kanske sätter upp mål undermedvetet, i och för sig. Men jag kan inte komma på att jag gjort det medvetet på väldigt länge.



Jag tror att det är bra att ha mål.

2009-08-30 @ 19:19:32
URL: http://helh.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0